Lilla katt

Ibland blir jag så sur på min lilla älskade katt. Jag vaknade inatt av en stor smäll så jag trodde att vi var i krig och att jag hade missat det helt. Jag tänkte att nu dör jag så mycket lät det. Jag vågade inte röra mig och bara hoppades på att jag skulle få en hjärtinfarkt och somna in lite snyggt innan soldaterna kom och tog mig. Men efter att ha legat där i sängen i ca 10 minuter och det inte hände någonting mer så tog jag modet till mig att gå upp och titta. Jag smög genom lägenheten och bara hoppades på att det inte skulle stå någon fiende i någon vrå och lura på mig. Sen så såg jag vad som hade hänt på balkongen. Purre har lyckats dra ner varenda blomkruka som jag hade på en hylla. Så hyllan var vällt och inte en enda kruka var hel. Jag förstod ju ganska snabbt att det var katten som hade gjort det, för mina krigstankar försvann direkt och byttes ut mot nya. Typ döda katten! Jag blir så trött på djur när de bara förstör saker. Antagligen så gjorde han det inte med meningen ( jag säger antagligen för man vet aldrig med min katt) men det känns så tråkigt. Det är vid såna här tillfällen som jag önskar att jag bodde i ett hus med en trädgård  så jag skulle kunna släppa ut Purre mer. Som det är nu så får han ju bara komma ut ett par dagar i veckan eftersom jag inte bor på nedersta våningen. Så jag hör ju inte om han står där nere och jamar och vill in. Så jag brukar ju passa på när jag också går ut för då kan vi gå in ihop sen när jag kommer tillbaka.