Simpsons VS Baywatch

Okej om det tycker att Simpsons är ett dåligt föredöme för de unga det kan jag kanske gå med på, men att byta ut det programmet mot Baywatch det får mig bara att skratta. Menar de att det är bättre för barn att titta på? Jag skulle nog hellre vilja att mina barn tittade på Simpsons då. För är barnen riktigt små så tror jag inte ens de förstår det roliga med Simpsons utan bara tittar på det för att det är tecknat och när de är stora nog att förstå skämten så är de nog också stora nog att se på det. Men Baywatch som det bara springer runt halvnakna tjejer och killar i vet jag inte direkt om jag vill att de ska titta på, men som barn så tänker man kanske inte på det heller. Nä tacka vet jag Björnes magasin, då med original-Björne inte den där andra tönten. Där behöver man inte oroa sig för någonting för det är ett riktigt barnprogram. Jag älskade det när jag var liten. Björne, Snigel och Hugo. Det var mina idoler då och är nog fortfarande det. Observera att det då är ”gamla” Björne som gäller. Den nya är ju liksom inte Björne det är ju bara en man i en Björne-kostym. Simpsons tyckte jag inte om alls, det började jag inte tycka om förrän jag var mycket äldre. Typ 20 hahaha. Det var väl då JAG började förstå det roliga i det. Men Björnes magasin tyckte jag om då och jag tycker fortfarande om det. Jag har en del gamla avsnitt inspelade på video. Jag kanske borde ta fram dem och titta lite på dem, för det var ett tag sen jag gjorde. Men jag tyckte inte om Joel bitar hette det va? Jag var så rädd för den pojken och tyckte inte att det var roligt alls. Men jag tyckte om när de visade om en schimpans som bodde hos någon människa, apor har jag alltid tyckt om.

extra kilon

Oj då, Eva Longoria har visst lagt på sig lite. Det känns så skönt att se att även de mest vackraste människor som har allting kan se lite fulare ut ibland. Antagligen så är det där kortet taget ur en konstig vinkel som gör att hon ser så konstig ut. Eller också så kanske det är lite barn på gång. Det hoppas jag. Hon är så vacker och hennes man är ju också snygg så de skulle verkligen få små söta barn. Det måste vara så jobbigt att vara känd och hela tiden få kommentarer om vad man säger och gör, och även hur man ser ut. Jag skulle nog aldrig klara av det psykiskt. Tänk att så fort du råkar lägga på dig ett par kilon så är det i ett mittenuppslag i en världskänd tidning och de skriver om att du är ful. Nä jag skulle bli så ledsen att jag bara skulle äta ännu mer för att trösta mig och sen skulle jag vara för stor för att ens vara med på ett mittenuppslag. Det skulle bli en utvikbar poster som följde med tidningen om de skulle försöka ta med en bild på mig då. Men jag tycker att Eva Longoria verkar ha en så söt personlighet så därför tycker jag så synd om henne, men om det gällde någon annan som jag inte tycker om så mycket så skulle jag nog känna lite mer skadeglädje eller vad man kallar det. Det är konstigt att jag kan må antingen bra eller dåligt över att läsa om personer som jag inte känner. Personer som jag aldrig har träffat och antagligen heller aldrig kommer att göra. Men ibland är det skönt att gotta sig i andras olycka. Speciellt den där Spears-familjen. Det var inte så intelligenta barn de avlade fram. Brittan är ju ändå värst, men jag kan ändå inte tycka synd om henne.

Lilla katt

Ibland blir jag så sur på min lilla älskade katt. Jag vaknade inatt av en stor smäll så jag trodde att vi var i krig och att jag hade missat det helt. Jag tänkte att nu dör jag så mycket lät det. Jag vågade inte röra mig och bara hoppades på att jag skulle få en hjärtinfarkt och somna in lite snyggt innan soldaterna kom och tog mig. Men efter att ha legat där i sängen i ca 10 minuter och det inte hände någonting mer så tog jag modet till mig att gå upp och titta. Jag smög genom lägenheten och bara hoppades på att det inte skulle stå någon fiende i någon vrå och lura på mig. Sen så såg jag vad som hade hänt på balkongen. Purre har lyckats dra ner varenda blomkruka som jag hade på en hylla. Så hyllan var vällt och inte en enda kruka var hel. Jag förstod ju ganska snabbt att det var katten som hade gjort det, för mina krigstankar försvann direkt och byttes ut mot nya. Typ döda katten! Jag blir så trött på djur när de bara förstör saker. Antagligen så gjorde han det inte med meningen ( jag säger antagligen för man vet aldrig med min katt) men det känns så tråkigt. Det är vid såna här tillfällen som jag önskar att jag bodde i ett hus med en trädgård  så jag skulle kunna släppa ut Purre mer. Som det är nu så får han ju bara komma ut ett par dagar i veckan eftersom jag inte bor på nedersta våningen. Så jag hör ju inte om han står där nere och jamar och vill in. Så jag brukar ju passa på när jag också går ut för då kan vi gå in ihop sen när jag kommer tillbaka.